Inledning:

Jag (David Johansson) har valt att skriva om de mexikanska zapatisternas uppror i Chiapas under slutet av det förra århundradet. Varför jag valt just detta ämne är för att jag sedan länge intresserat mig för politik och revolutionära verksamheter i just Syd och Mellanamerika, och för att jag i politiska diskussioner ofta möt namnet EZLN. Allt jag visste innan arbetet påbörjades var att Marcos var en av ledarna och att de verkade i Chiapas Mexiko. En annan sak jag kommer att tänka på när jag hör namnet zapatist är Emiliano Zapata, jag vet att dagens zapatister har något gemensamt med honom. Men vad? Därför ville jag veta mer om deras revolutionära verksamhet, vad de hade för mål och annan allmän fakta.

Min frågeställning (frågeställningar) lyder som följer: Vad är EZLN? Vad har de för mål? Har de uppnått sina mål och vad finns kvar av arvet efter Emiliano Zapata? Jag hade också tänkt att försöka få reda på mer om subcommandante Marcos "och vem han är?"

Dagens zapatister kan man säga föddes i mitten på 1970-talet efter att ha fått nog av den rådande regimens brott mot mänskligheten. Det hela började som två grupper i Lacandondjungeln. En av grupperna, var en maoistisk gerilla inspirerad av den peruanska gruppen "lysande stigen", den blev av indianerna i Chiapas "utkastad" eftersom man inte kunde gå med på deras sätt att diktera och bestämma. Den andra gruppen vet man egentligen inget om eftersom den snabbt blev krossad av den mexikanska militären. Men i och med dessa grupper kom indianerna i kontakt med vita revolutionära grupper. Och de var inte heller främmande för väpnat motstånd, så när, för 17 år sedan en man med okänt ursprung nådde Chiapas med några av sina kamrater för att organisera en gerilla så fanns där redan en grund att bygga ett väpnat uppror på.

Under bland annat denna mans ledning började man i sydöstra Mexiko att organisera de människor som led mest av regeringens åtstramningar i ekonomin. Mannens namn får förbli okänt, eller? Men hans alias är Marcos.

EZLN:s överkommando 1993

Publicerat i internettidningen Yelah!

Efter att han proklamerat EZLN:s mål och mening gick han direkt in i rummet bakom balkongen för att ge en intervju till tidningen La Jornada. I slutet av arbetet medföljer en förkortad version av intervjun.

Efter ca 14 dagar lämnade zapatisterna byarna och drog sig tillbaka till Lancon djungeln och enligt en rad källor så dog endast två medlemmar av EZLN. En by hölls dock längre av en grupp zapatister som vägrade ge upp den nyvunna marken och där skadades och dog flera personer på båda sidor innan också de drog sig tillbaka.

Arvet efter Emiliano Zapata, zapatisterna historia

Historien om zapatisternas kamp inleddes för ca 500 år sedan, när spanjorerna först kom till Mexiko. Det var då förtrycket av indianerna började. Efter Spaniens erövring och under kolonialtiden började Chiapas att förtvina, övriga delar av landet började också förändras, dock till det bättre, men Chiapas föll helt i glömska. Det "nya folket" bosätter sig i Chiapas och börjar odla upp mark.

"Sedan gammalt har indianerna ansetts vara mindre värda, lata och de har setts som djur, här är en kyckling mer värd än en indians liv"

Under århundraden har många olika män försökt att föra fram indianernas frågor men Mexikos regering har aldrig velat lyssna utan fortsatt med sin förtryckar politik. Men i början av förra seklet kom en man vid namn Emilliano Zapata, han samlade bönderna och utrustade dem för en väpnad kamp för indianernas rättigheter. Han blev mycket omtalad och år 1911 anslöt han sig till Francisco Madero, som var en annan revolutionär ledare i kampen mot Mexikos dåvarande diktator Porfirio Diaz.

Efter att Zapata och Madero nåt sina mål och fått bort Diaz och istället placerat Madero på presidentposten, så förändrades läget mellan Madero och Zapata. Madero som var en liberal medelklassmedborgare var nöjd med att ha blivit president och tackade Zapata för hjälpen, han bad honom sedan att fara tillbaka ut i landet med sin bondearmé för att återgå till det vanliga livet. Zapata vägrade och under de följande åren drev han en självständig och regeringsfientlig politik. Och år 1914 invaderade han huvudstaden och fördrev den sittande regeringen, till sin hjälp hade Zapata ännu en stor revolutionär ledare, hans namn var Pancho Villa. Men även detta uppror så som det första gick snett. Den tidigare regeringen fick stöd av amerikanska trupper som efter en tid slog tillbaka upproret.

Zapatas politiska huvudmål var en jordreform där all mark skulle återlämnas till bönderna och de stora plantagen skulle drivas kollektivt. Men den reformen han aldrig genomföras under hans livstid och den genomfördes därför aldrig heller. Zapata mördades nämligen år 1919 i ett planerat bakhåll i staten Morelos, där han var för att förhandla med andra revolutionära ledare om att störta den sittande presidenten Venusdiano Carranzo.

Mexikos folk har en viss förmåga att skapa levande legender och myter baserade på revolutionära ledare. Ett exempel på detta är att många mexikanare inte tror att han dog i Morelos utan de tror att han i själva verket lyckades fly på sin vita häst och sätta sig i säkerhet någonstans i Mexiko.

Under de 75 år under 1900-talet som skilde Zapata och EZLN:s uppror skedde egentligen inga större förändringar för bönderna och indianerna i Mexiko, allra minst har skett i staten Chiapas där, som jag sagt tidigare majoriteten av invånarna är indianer.

I Chiapas har man under denna period talat om Zapatas stora politik trots att den aldrig egentligen nådde till dem själva. Han är en stor idol bland indianerna i Chiapas och myterna är många. Därför var det kanske inte så konstigt att 75 år efter hans död så skulle ännu en grupp zapatister, som Zapatas trupper en gång kallat sig, göra ännu ett försök till förändring av den mexikanska regeringens syn på indianerna och böndernas rätt till mark.

I Chiapas koncentrerades de spänningar och konflikter som inte lösts på 500 år. Indianerna levde i utstötthet och djupaste fattigdom. De ignorerades av regeringen och förtrycktes brutalt av lokala grupper. De ansåg sig inte ha en chans i det moderna Mexiko och beslöt, liksom miljoner mexikaner i historien, att ta till vapen. I och med detta beslut startade den organisation vi idag kallar EZLN.

Subcommandante Marcos

Personen som tidigare nämnts som mannen som höll talet inför folket den 1:a januari 1994 kallas Marcos. Enligt den mexikanska regeringen är Marcos EZLN:s ledare men så ser inte Marcos det som. Han säger att han bara är en talesman för indianerna i Chiapas och att han har ett övre råd som han måste svara för.

Men detta har inte stoppat Chiapas indianer från att idolisera honom och skapa ännu en myt om den starke revolutionära ledaren, precis som de gjort med Zapata. Marcos säger i en intervju med Stina Lundberg som gjordes för SVT i maj 1999, att hans möte med indianerna har förändrat hans liv, han själv är nämligen inte indian utan för 15 år sedan beslöt han sig för att besöka Chiapas. Han säger att han innan sitt besök i Chiapas levt ett bekvämt liv men att han känt att något saknades, det kändes inte rätt att han hade det så bra medan andra i samma land led svårt av svält och fattigdom. Mötet med indianerna blev en chock för Marcos, han var van vid att berätta hur saker och ting var. Nu blev han tvungen allt lyssna, och det viktigaste han lärt av indianerna är ordets värde. Det är det värdefullaste som finns, mer värdefullt än fysisk styrka och kunskap.

Det här de få personliga fakta som vi vet om Marcos. Medlemmarna i EZLN bär ständigt en huva, åtminstone när de visar sig offentligt, och Marcos är inget undantag. Hans agerande, som en romantisk revolutionär som endast visar sina ögon har knappast försämrat möjligheterna att skapa rykten kring Revolutionären Marcos. Många är de som länge har försökt att få reda på hans egentliga identitet men om någon har lyckats vet vi ju självklart inte. Den mexikanska regeringen har vad dom påstår sig vara hans riktiga identitet. Han påstås vara en före detta student på universitetet UNAM, Mexikos allmänna universitet. Om detta stämmer vet ju ingen så myten lever vidare.

Marcos lever, åtminstone i maj 1999, i djungeln utanför byn La Realidad i Chiapas. Där lever han utan några bekvämligheter i ett "tält", det är ett plasttak som är uppspänt med pinnar på sidorna. Där har han sin hängmatta, ett bord och en stol. Han har också en laptop som han använder sig utav när han skickar ut eller skriver information eller brev.

Kritiska röster

Som ni märker så finns det mycket information om Marcos arbete i Chiapas, han hjälper gärna till att skapa en bild av sig själv som en romantisk hjälte. Men det finns självklart människor som är väldigt skeptiska till Marcos framtoning. En av dessa är den franska journalisten Bertrand de la Grange. Han har i sin bok "Marcos: La genial impostura" skrivit om Marcos och vad Grange påstår vara ett själviskt försök att få uppmärksamhet. Grange beskriver honom som en smart stratergiker som är oöverträffbar när det gäller att anpassa sig efter olika omständigheter. Han säger vidare att Marcos inte talar ett enda av de indianspråk som talas där han lever. Han är ingen bro mellan indianerna och de vitas värld utan han har använt indianbefolkningen som en trampolin för att förverkliga sitt mål, nämligen att ta makten i Mexiko.

Grange fortsätter sin kritik mot Marcos och hela EZLN genom att mena att de indiangrupper som levt under svåra förhållanden har efter EZLN:s ingripanden fått en mycket mer kompliserad situation. De är nu fattigare än någonsin och mer beroende av hjälp utifrån.

Marcos är alltså enligt Grange varken en hjälte eller en brottsling utan en människa av kött och blod med gammalmodiga politiska idéer, som han varit kapabel att anpassa till en ny situation när han har märkt att budskapet måste förändras. Det har det gjort i teorin men inte i praktiken han har fortfarande samma mål idag som 1994 vilket är att ta makten i Mexiko. Marcos är en blandning av Che Guevara, Ronald Reagan och Lady Di.

-Che Guevara för att han vill efterlikna honom i allt. han imiterar hans klädstil, så väl som hans vana att bära två klockor.

-Ronald Reagan p.g.a. enkelheten i hans politiska tänkande.

-Lady Di därför att Marcos idag är fånge i bilden av honom själv. Den bild som han själv bidragit till att skapa i inhemska och internationella media.

Det här hindrar honom från att försöka hitta en utväg som varken innebär nederlag eller seger.

Han går även hårt till attack mot den intellektuella vänstern i Europa som säger sig stödja EZLN:s kamp. Grange säger att Det finns en grupp totalt oansvariga intellektuella som i sina bekväma hem någonstans i Europa drar nytta av den borgerliga demokratin i sina länder, men samtidigt vill de gärna se marxistiska revolutioner i andra länder.

Här förljer några viktiga händelser i EZLN:s historia

1994:

1:a Januari:

Zapatisterna startar ett uppror i sydöstra delarna av Mexiko i delstaten Chiapas. De kräver demokrati, frihet och samma rättigheter för alla mexikaner. EZLN:S "generalstab" förmedlar den första Lacandon deklarationen, och man intar byarna San Cristóbal de las Casas, Ocosigno, Las Margaritas, Altamirano, Chanal, Oxchuc och Huxian.

12:e Januari:

Efter nära två veckors stridigheter med bortåt hundra påstådda döda begär den mexikanska regeringen om ett eldupphör vilket godtas från EZLN:s sida.

2:a Mars:

Regeringen och zapatisterna kommer översens om att 24 av de 34 krav som EZLN satt upp som sitt mål, ska uppfyllas.

11:e Oktober:

EZLN bryter samtalen mellan regeringen och dem själva. Mest på grund av militärens enorma satsning på att finna Marcos. Vilket betyder att ca 20 000 militärer.

1995:

9:e februari - 11:e Mars:

Regeringen beslutar, trots att flera förhandlingar under hösten 1994 skapat eld-upphör, att de tänker betala ut en lösensumma för dem som utpekats som EZLN:s ledares kroppar, döda eller levande. EZLN flyr upp i bergen och vägrar gå till anfall mot regeringen trupper. Detta pågår i en månad, ända tills självaste presidenten tvingas skriva på ett avtal som stoppar militären från att vistas (mer än nödvändigt) i Chiapas. I och med nederlaget så går den mexikanska regeringen ut och säger att de vet Marcos rätta identitet.

Resten av 1995 präglas av många avtal som på nytt bryts och stridigheter mellan militären och EZLN uppstår.

En grupp zapatister spärrar av en av de få

vägarna in i Chiapas under januari 95.

1996:

27:e Juli:

Chiapas är värdar för det första internationella mötet för "mänskligheten mot nyliberalismen". Mötet innefattar runt 5000 personer från 42 länder och däribland finns zapatister som också håller tal om nyliberalismen i Mexiko.

Marcos talar vid det första mötet mot nyliberalismen i Chiapas

29 augusti - 2 september:

EZLN avbryter de fredssamtal med regeringen som uppstått under sommaren. De drar sig tillbaka för överläggningar med representanter från de största byarna i Chiapas, och kommer fram till fem minimikrav som regeringen måste uppfylla innan EZLN kan återgå till förhandlingsbordet.

Kraven var:

1, Frihet för alla förmodade zapatist sympatisörer som sitter fängslade i hela landet. Frihet för medlemmar i EZLN:s civila gruppering som sitter fängslade i Cerro Hueco fängelset i Chiapas.

2, Ett möte med ett kompetent förhandlingsteam, som har möjlighet att fatta avgörande politiska beslut. De måste också vara fredliga och respektera zapatistenas krav.

3, Redan påskrivna avtal mellan regeringen och EZLN, angående rättigheter och kultur, måste uppfyllas genast.

4, Seriösa och konkreta förslag från regeringens sida om hur demokrati och frihet ska uppnås i Chiapas. Och att de är villiga att åtminstone mötas halva vägen.

5, Ett slut på det militära förtrycket av byarna i Chiapas och att den näst intill paramilitära gruppen ska försvinna.

Under hösten fortsätter samtalen mellan regeringen och EZLN efter att regeringen lovat att uppfylla kraven.

1997:

22:a December:

Efter flera månaders hot och misshandel av civila zapatister i Chiapas, beslutar en regeringstödd militärgrupp att gå in i den lilla byn Chenalhó. Under 5 timmar mördas 45 personer mestadels kvinnor och barn och 25 personer skadas. Underligt nog, (med tanke på vilka som begick dådet) ser regeringen på detta som ett allvarligt hot och förstärker den militära närvaron i Chiapas med trupper från de närliggande staterna. Resultatet av allt detta blir i alla fall att inrikesministern (Emilio Chuayffet) och Chiapas guvernör (Julio César Ruiz Ferro) får avgå med omedelbar verkan.

1998:

Under detta år fortsätter de olika samtalen mellan zapatisterna och regeringen på samma sätt som förut. Båda sidor fortsätter att ständigt bryta löften och inte mycket förändras mellan dem. Chiapas får dock mer publicitet i världen, eftersom bl.a. 135 stycken italienska observatörer besöker Chiapas för att se om det begås brott mot de mänskliga rättigheterna. Runt samma tid vinner författaren och kommunisten José Saramago Nobelpris i litteratur, han beslutar sig för att använda en del av prispengarna till att besöka zapatisterna i Chiapas för att hjälpa dem att få en plats på kartan.

1999:

I december hölls det för andra gången ett möte för mänskligheten mot nyliberalism i Chiapas.

I Mars 1994 sitter en tjugoårig man vid namn Justin Paulsen i Philadelphia USA och surfar på intenet, han söker, och finner information om Chiapas. Han läser om situationen där och om EZLN:s arbete och blir sugen på att få veta mer. Han beslutar sig för att skapa en egen hemsida om zapatistena, på vilken han skulle kunna ha nyheter och allmän information om EZLN. I samma ögonblick föds den så kallade internet gerillan. Han gör allt för att komma i kontakt med EZLN för att få rättigheterna att skapa en hemsida som ska förmedla deras budskap över nätet. Han kommer i kontakt med dem och han får starta siten www.EZLN.org. Från och med nu förmedlas all information via journalister och sympatisörer över Justins hemsida ut till hela världen.

Efter att Justin startat sin hemsida började många andra att skriva om zapatisternas kamp på nätet. I nuläget finns över 100 olika officiella siter om zapatisterna och flera miljoner inofficiella. EZLN talar om internet fronten vid vilken man ständigt kan ligga i strid utan att någon tar fysisk skada. Debatterna om zapatisterna är oändliga på nätet och många åsikter vädras på de olika hemsidorna. Även författaren Bertrand de la Grange har under de senaste åren släppt en rad artiklar om Marcos på nätet.

Man kan sammanfatta allt genom att citera den mexikanska sociologen Sergio Aguayo, "Det här är en blandning av det mest traditionella och det mest moderna i Mexiko idag. Det hela har blivit ett internet krig"

Enligt Subcommandante Marcos och övriga medlemmar av EZLN så var målet då att uppnå ett förberedande steg. Vi vill inte införa en social eller ekonomisk modell med tvång, utan ge utrymme för att dessa ekonomiska och politiska modeller ska kunna diskuteras av folk, och det bästa "vinna". Vare sig det är socialism eller kapitalism. Det utrymmet för diskussion existerar inte i Mexiko idag. Det är zapatisternas grundläggande tanke att alla ska få det bättre, ingen ska kunna säga: "Så här är det!" Det vore ett försök att utöva hegemoni säger Marcos. Besluten måste få fattas av alla gemensamt, ingen ska bestämma i folkets ställe, vare sig det är presidenten, Marcos, vänstern eller högern. Man kan inte träda i folks ställe när det gäller beslut som påverkar dem.

EZLN kommer inte med något nytt politiskt budskap, utan det är samma som har funnits sedan stater bildades, demokrati, jämlikhet, rättvisa och frihet.

Marcos säger vidare i sin intervju med Stina att det främsta resultatet av striderna 1994 var att Mexiko och världen fick upp ögonen för indianernas liv. Resultatet av dialogen som blev efter upproret mellan EZLN och regeringen var att Chiapas indianer erövrade en plats i landets och världens historia. De fick en röst.

Från det ögonblicket har man lyssnat på indianerna i Mexiko och i resten av världen.

Han säger också: Förut var alla indianer i Chiapas hemlösa, ca 1,5 miljoner. De hade fördrivits från sina hem, men ingen sa något, ingen visste att de existerade. Det faktum att de fått en plats i historien och en röst gör att deras fattigdom och lidande nu uppmärksammas. Förut var det värre, lidandet fanns där, men i skymundan. Åren före upproret kunde man räkna upp till 15,000 döda om året. Som om ett krig rasade. De flesta var barn under 5 år. De flest dog p.g.a. brist på läkarvård.

Författaren Grange menar dock att tack vare Marcos och hela EZLN, har indiangrupper som förr levt under svåra förhållanden, efter upproret fått en mycket mer komplicerad situation. Då de nu är fattigare än någonsin och mer beroende av hjälp utifrån.

Något riktigt svar finns egentligen inte på frågan om de har fått det bättre i Chiapas men man kan ju anta att båda har rätt på sätt och vis. Indianerna har det säkert mycket svårare eftersom de ständigt bevakas av militär som är stationerad där, men samtidigt har de troligen också fått mera rättigheter eftersom världens ögon nu riktas dit vilket hindrar Mexiko från att ignorera deras rop på hjälp.

På frågan om det har skapats någon dialog mellan Zapatisterna och regeringen så är svaret: Ja och nej. I maj 1995 ville Mexikos regering förhandla med EZLN vilket är mycket ovanligt i Mexiko, där man oftast slår ner uppror med våld. Det fanns främst två skäl till varför man ville börja förhandla. Det första var globaliseringen. Tack vare denna hamnade Chiapas i världens ögon och blev till en vagel i Mexikos ögon. Därför blev det bråttom att försöka hindra ytterligare stridigheter och försöka hjälpa Chiapas på fötter igen. För det andra reagerade inhemska grupper mycket starkt på regeringens sätt att hantera indianernas krav. Den mexikanska regeringen var rädda för en regeringskris och för att valet 95 skulle stoppas.

Men egentligen kan man fråga sig om denna dialog bara varit en fasad inför världen från regeringens sida, eftersom indianernas rättigheter ännu inte har anammats helt.

Eftersom Chiapas har några utav Mexikos största naturtillgångar, stora företag så gott som dreglar utanför Chiapas gränser, borde detta vara ett eftertraktat område för regeringen. Man kan tycka att det vore enkelt för militären att helt utplåna EZLN och fördriva de indianer som sympatiserar med dem. Eller hur? Men så har inte skett och varför inte det?

Kan det vara så att på grund av den stora publicitet som zapatisterna fick under januari 94 så hindras den mexikanska armén från att krossa den helt. Själv tror jag inte på det, men det ger en i alla fall något att tänka på. Kanske är det så att EZLN helt enkelt är för smarta för den Mexikanska regeringen och ständigt lurar dem. De vet ju trots allt inte var zapatisterna håller hus eller vilka dom är.

Frågorna är många och svaren är få, som så ofta förut så finns svaren säkert i framtiden.

Vad gäller mina källor så kan jag inte säga så mycket. Björn Kumm är ju sedan länge en erkänd författare av skrifter som angår samhällsvetenskapliga studier. Bertrand De la Grange är vad jag har förstått en ganska så erkänd journalist i Frankrike men man kan ju undra över vissa uttalanden från honom. Artiklarna jag använt har jag fått från Stockholms univeristet, de rekommenderade mig att läsa dessa för att de tyckte de gav en nyanserad bild av konflikten. Jag kan inget annat än att hålla med dem. Jag har försökt att inte använda mig av personliga hemsidor med tanke på hur mycket "skit" det finns där ute om Zapatisterna.

Efter att ha arbetat med zapatisterna i flera månader och ändrat på mina frågeställningar med jämna mellanrum, har jag nu äntligen nått slutet. Jag beslutade mig i alla fall för att använda mig av frågeställningarna: Vad var det egentligen EZLN ville göra när de nyårsafton 1993 organiserade en attack mot den mexikanska staten. Efter att ha fått reda på det så ville jag också veta om de verkligen har nått sina mål. I och med namnet zapatist så väcktes ju också frågan vad de hade för förhållande till Emiliano Zapata.

Svaren jag fick var många och ganska splittrade. Men jag lyckades i alla fall hitta något som enligt mig verkar vara det närmaste en svensk gymnasieelev kunde komma sanningen. Indianerna har under väldigt lång tid slitits mellan hopp och förtvivlan och man kan väl egentligen aldrig säga att de varit fria människor. Men tack vare det hopp som rebelledare och politiker gett dem har de aldrig fullt tappat allt hopp. Först kom Zapata som med sina ord "Tierra y libertad" (land och frihet) gav indianerna en röst i Mexiko och på hela den amerikanska kontinenten. Sen kom Marcos som med sin enkla politik och sina förförande ögon trollband Chiapas indianer och har nu fått deras tillåtelse att föra deras talan i Mexiko.

Zapatisterna hade bl.a. som mål att starta en politisk diskussion i Mexiko. Men helt så enkelt är det nog inte. Visst kämpar de för ett ädelt mål men är det verkligen det enda de vill? Jag som åtminstone kan kalla mig för syndikalist tycker tyvärr att Bertrand de la Grange gör rätt i att ifrågasätta Marcos personliga mål. "Tyvärr" eftersom möjligheten finns att Marcos "den vite mannen" som han ofta kallas endast gör detta för sin egen vinnings skull.

Men om man inte tror på att människan i grunden är god, vad tror man på då?

Ja vad tror man på då?

För att återgå till den politiska diskussionen, så kan man fråga sig om det verkligen finns en sådan idag i Mexiko. PDI fortsätter att vinna valen. Ingen kommer att ifrågasätta detta, för så har det "alltid" varit. Samma sak med socialdemokraterna men jag i min enfald har fått för mig att valfusk är vanligare i Mexiko än i Sverige.

Parallellerna mellan 1910 och nu är ganska uppenbara tycker jag, inte bara för att de kallar sig för samma sak (Marcos armé och Zapatas) utan för att indianerna idag på samma sätt som då är ett väldigt utsatt folk. Deras förutsättningar att leva ett något så när drägligt liv har under 80-talet försämrats på samma sätt som de gjorde från spanjorernas intågande på 1500-talet fram till 1911, då Zapata om än utan revolutionerande förbättringar gjorde tillvaron något lite lättare. Det Zapata och Marcos också har gemensamt är att de gav indianerna hopp om en framtid där de är lika mycket värda som resten av Mexikos befolkning

Flygblad från våren 1994

Böcker:

La Grange, Bertrand de. Subcomandante Marcos : la genial impostura

ISBN: 84-03-59929-3. Madrid 1998

Havrey, Niel. The Chiapas rebellion : the struggle for land and democracy

Kumm, Björn. Mexiko i förvandling?

ISBN: 91-7183-041-3 Kalmar 1994

Korsbaek, Leif. The indigenous Rebellion in Chiapas

http://www.gro.o.se/yelah/juli99/forsta.html Yelah, första deklarationen

http://flag.blackened.net/revolt/mexico/ezln/marcos_interview_jan94.html